söndag 20 januari 2013

Min förlossningsberättelse

Tänkte dela med mig något som kanske många av er känner igen. Väldigt individuellt hur man upplever denna resa. Men det här är min erfarenhet och den behöver inte alls vara representativ för vad varje kvinnokropp går igenom. Sista månaden av min graviditet har varit en mardröm ärligt talat. Många sömnlösa nätter, hårda tryck mot revben och nerver, fruktansvärd halsbränna, bäckenuppluckring, illamående, nedsatt rörlighet och frihet och så går man runt och tittar på klockan med förhoppning om att inte gå övertid och som grädden på moset av allt detta: företagsansvaret och 2 aktiva pojkar som röjer stället hemma. Nog om det! 

Min dröm om att föda innan beräknat 24/1- gick i uppfyllelse !!!!

Snökaos och den långa och oförglömliga taxi resan :)
Värkarna började natten intill den 14 januari och varierade i styrka och tid. Kom varje kvart, varje timme och ibland försvann de ur sikte. Nästa dag kom värkarna tätare varje kvart, var tionde minut och tryckte mot svanken. Eftersom jag alltid går övertid - trodde jag inte att jag skulle föda tidigare. Min mamma hade vägarna förbi mig och poängterade att jag faktiskt skulle åka in och att det är tecken på förlossningsvärkar och inte förvärkar. Min man bokade omgående en taxi mitt i Stockholms trafikrus och snökaoset som rådde denna dag 16.30. Taxin körde oss 1 timme från Stockholms södra till danderyds sjukhus - BB Stockholm. Asså, vilken resa. Kunde inte få nog av den där Taxi chauffören som debatterade världens politik med min man. När värkarna kom höll jag tyst och när de försvann kunde jag inte låta bli att kommentera. Hahaha, minne för livet. 

Ankomsten till BB Stockholm och väntan på det oförväntade. 
På plats runt 18 tiden var jag öppen 3-4 cm. Det betyder kära vänner att jag slapp och bli hemskickad som många andra stackars mammor får uppleva ibland. Ok, aktion började runt 19.00 tiden då värkarna började bli intensivare.  Den här gången var jag mer mentalt förberedd och fick tydliga instruktioner av en fantastisk sjuksköterska. Hon gav riktigt bra tips på hur jag skulle använda lustgasen och trixet är som jag aldrig har fattat förr är att ta den i tid. Det vill säga en stund innan värken smyger in för att få effekt när värken väl var där. Lyckades till slut bli hög av lustgasen och det hjäääälpte otroligt mycket, gav smärtlindring och man kände sig något avslappnad när smärtan var som värst. Men blev också helt snurrig och borta från omgivningen när jag tog för mycket. Min man har varit ett fantastiskt stöd och stöttade mig hela vägen med andningen, massage och massor med pepp den här gången. Han har fått mer erfarenhet, var mer taggad och inte lika panikslagen, så nöjd med hur han hanterade allt. I'm sooo in love!! 

Survivor!
När jag var öppen 10 cm runt 11.00 tiden var värkarna så intensiva att jag höll på och tro att jag skulle dööö. Då blev jag ombedd att byta ställning från att halvligga till att sitta på huk i en obekväm trä pall. Det tyckte den nya sjuksköterskan var mycket bättre eftersom fostret kunde komma ut snabbare. Trots lustgasen var smärtan så intensiv, den där smärtan strax innan krystvärkarna, ni vet! Eller ja, ni som har fött,  vet! Det går inte att beskriva med ord tycker jag. När krystvärkarna smög fram straxt efter den värsta värken, trodde jag att jag skulle explodera - det tror man bara i och för sig.  Krystvärkar är en annan form av smärta. Kroppen klarar alltid av mer, mycket mer än vad man tror. Hörr ni det alla förstföderskor!!! Det gäller bara och lyssna på barnmorskan när man ska krysta och när man ska stanna.  Viktigt och följa denna instruktion om man inte vill spricka för mycket.  När bebisen och moder kakan slutligen kom ut kändes allt plötsligt lugnare. Min kropp kom dock i en chocktillstånd att jag darrade ett långt tag efteråt av allt tålamod jag fick behärska. Men tänk så värt det var allting :)


Den här förlossningen har faktiskt varit bättre än både mina två tidigare. Tror att det beror på mer mognad och erfarenhet. Mycket man hinner lära sig och vilken erfarenhet och självdisciplin man hinner utveckla som mamma till tre barn. Borde få lov och stå på jobb CV och värderas högt av varje arbetsgivare. Har faktiskt ändrat min inställning till smärta och hur jag ska hantera och överleva den. Ni vill nog slippa höra hur det gick för mig i min första förlossning. Panik, panik hela vägen. Denna gång var jag lugnare, mer koncentrerad på andningen och mer fokuserad på att föda naturligt - utan att utsätta min kropp för narkotiska och giftiga preparat - för skulle jag ta det så skulle ni bli riktigt besvikna, eller hur. Det strider emot hela mitt koncept ju.

Kort och gott! Jag är riktigt stolt över mig själv den här gången. Lyckades föda utan den där giftiga och bedrövliga bedövningssprutan - Epidural.  Jag sprack väldigt lite och slapp sy stygn. Strax innan midnatt den 15 januari kom lilla prinsessan ut. Precis då, tar barnmorskan fram en K-vitamin spruta rakt framför mitt ansikte och frågar om det är Ok om hon får injicera min ögonsten. Utan någon som helst info om inci. NEJ, tack - sa jag bestämd och artigt.  Är du säker på det fick jag höra några upprepade gånger. Typiskt! Nej tack sa jag! Inget mer gift åt folket. 

Sen måste jag påpeka, vilken lyx man får uppleva på privata BB Stockholm. Service på topp nivå och riktigt bra bemötande. Men fick ett rum på patienthotell som var för kall och blev dagen därpå sjuk. Inte precis vad jag hade förväntat mig mitt under alla eftervärkar. Men, men - efter svårigheter kommer alltid lättnader brukar jag tänka. Har hunnit och återhämta mig lite och redan börjat glömma allt lidande. För det är faktiskt så,  att oavsett hur mycket man än lider så är det värt varenda öre att få en bebis. Right?

Så himla fräsch och go mat de har på patienthotellet. Inte den där typiska sjukhus mat. Varje lunch och middag får man välja mellan tre olika hudvudrätter. Sååå himlans gott det var med såsen som inte bara var vanlig dillsås, utan innehöll även massor med goda räkor.


Hann inte ta kort på deras frukost Buffé. Oxå lyx. Här med en varm kopp fairtrade grön te.


Herr doktorn gör kontroll innan vi åker hem.
Adjööö Sjukhus. Dags och åka hem inför nya äventyr och utmaningar.




Ps. lite dålig bildkvalitet - Alla bilder är tagna med min Iphone. 

10 kommentarer:

  1. Åh va spännande att få läsa om din förlossning! Va bra allt verkar ha gått, alhamdulillaah! Är lite nyfiken på var du har fött tidigare och vilket sjukhus du tyckte var bäst. Min barnmorska undrar var jag vill föda. Jag har bara erfarenhet från Karolinska i Huddinge, där jag fick min dotter, men nu känns det ju långt för mig att åka dit...

    Grattis än en gång!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Jannah, en ära att få dela med mig mina upplevelser :) Jag har fött alla mina barn på BB Stockholm, så har egentligen inte så mycket och jämföra med. Men har blivit starkt rekommenderad att föda där av två vänner. De har lite annorlunda filosofi, samt att det känns mer hemtrevligt där och inte så mycket sjukhus känsla. Ha det gärna som önskemål samt gå in och läs på deras hemsida. En bekant till mig födde två dagar innan mig och hon hänvisades till Huddinge sjukhus. De hade ingen plats. Som sagt ha det som önskemål till din barnmorska och ring sedan innan ni åker in :) Kram

      Radera
  2. Vad roligt att du delar med dig Hanan, tack för det :)

    Herr doktor borde ha tagit av sig ring och klocka. Det är reglerat i hälso-och sjukvårdslagen till och med :(

    Vad fräckt att de är så snabba med den där K-vitaminsprutan. Om jag någon gång ska få barn så måste jag komma i håg att informera i förväg, för tänk om man är så borta att man inte förstår att säga nej? :/

    Grattis än en gång! Kramar/Annika

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nämen, hade ingen aning om det med ring och klocka! Bra att komma ihåg ju!
      Bildbevis hehehe lol

      Radera
    2. Hahaha...tänkte aldrig på det där med Herr doktorn och utsmyckningen. Ja, va skumt att han går runt med en guldring och en chic klocka. Han tillhör den äldre generationen. Beror kanske på det, ingen aning.

      Aa, eller hur. Riktigt fräcka. Lovar att hon var såå nära att injicera henne. Ja, tur man var på allmän tillståndet just då. Men barnmorskor de följer ju bara sjukvårdsstrukturer. Hon var förståndig och jätte snäll annars. Ska skicka en gåva som tack för allt stöd jag fick av henne. Tack för dina gratulationer Annika.

      Radera
    3. Hittade värsta debatten Om K-vitamin sprutan och olika inställningar varför så bråttom med k-vitamin sprutan http://www.alltforforaldrar.se/snack2/showthread.php?1446247-Ovaccinerade-barn-fr%E5gor! läs tråden här!

      Radera
  3. Stort Grattis!!! Blir helt tårögd när jag läser... Tänk att du fått göra detta tre gånger, underbart! Det är det vackraste, häftigaste, största och en helt makalös upplevelse att föda barn. Är så glad att jag fått vara med om det. Grattis igen och ta hand om er!

    SvaraRadera
    Svar
    1. So you've been there, done that. Härligt att du känner av det jag beskriver. Helt makalöst eller hur. Tack för Gratulationerna Mitte.

      Radera
  4. Jättegrattis till dig! Tänk vad dramatiskt men ändå underbart det är med barnafödande!

    SvaraRadera
  5. Stort GRATTIS! Vad skönt för dig att vara klar med förlossningen! Och att allt gick bra! Så underbart med ett nytt litet liv :) Så gulligt, så litet och i så stort behov av sin mor! Man glömmer så snabbt hur otroligt små och hjälplösa de är i början.

    Har aldrig funderat över det där med K-vitaminet.
    Själv väntar jag nu mitt fjärde barn till våren och kommer vara sååå nervös ju mer förlossningen närmar sig. Visserligen planerat kejsarsnitt pga att jag varit tvungen att gör två stycken tidigare och det är farligt att föda vanligt då, men orolig är man ju ändå.

    SvaraRadera