Min förlossningsberättelse

Tänkte dela med mig något som kanske många av er känner igen. Väldigt individuellt hur man upplever denna resa. Men det här är min erfarenhet och den behöver inte alls vara representativ för vad varje kvinnokropp går igenom. Sista månaden av min graviditet har varit en mardröm ärligt talat. Många sömnlösa nätter, hårda tryck mot revben och nerver, fruktansvärd halsbränna, bäckenuppluckring, illamående, nedsatt rörlighet och frihet och så går man runt och tittar på klockan med förhoppning om att inte gå övertid och som grädden på moset av allt detta: företagsansvaret och 2 aktiva pojkar som röjer stället hemma. Nog om det! 

Min dröm om att föda innan beräknat 24/1- gick i uppfyllelse !!!!

Snökaos och den långa och oförglömliga taxi resan :)

Värkarna började natten intill den 14 januari och varierade i styrka och tid. Kom varje kvart, varje timme och ibland försvann de ur sikte. Nästa dag kom värkarna tätare varje kvart, var tionde minut och tryckte mot svanken. Eftersom jag alltid går övertid - trodde jag inte att jag skulle föda tidigare. Min mamma hade vägarna förbi mig och poängterade att jag faktiskt skulle åka in och att det är tecken på förlossningsvärkar och inte förvärkar. Min man bokade omgående en taxi mitt i Stockholms trafikrus och snökaoset som rådde denna dag 16.30. Taxin körde oss 1 timme från Stockholms södra till danderyds sjukhus - BB Stockholm. Asså, vilken resa. Kunde inte få nog av den där Taxi chauffören som debatterade världens politik med min man. När värkarna kom höll jag tyst och när de försvann kunde jag inte låta bli att kommentera. Hahaha, minne för livet. 

Ankomsten till BB Stockholm och väntan på det oförväntade. 

På plats runt 18 tiden var jag öppen 3-4 cm. Det betyder kära vänner att jag slapp och bli hemskickad som många andra stackars mammor får uppleva ibland. Ok, aktion började runt 19.00 tiden då värkarna började bli intensivare.  Den här gången var jag mer mentalt förberedd och fick tydliga instruktioner av en fantastisk sjuksköterska. Hon gav riktigt bra tips på hur jag skulle använda lustgasen och trixet är som jag aldrig har fattat förr är att ta den i tid. Det vill säga en stund innan värken smyger in för att få effekt när värken väl var där. Lyckades till slut bli hög av lustgasen och det hjäääälpte otroligt mycket, gav smärtlindring och man kände sig något avslappnad när smärtan var som värst. Men blev också helt snurrig och borta från omgivningen när jag tog för mycket. Min man har varit ett fantastiskt stöd och stöttade mig hela vägen med andningen, massage och massor med pepp den här gången. Han har fått mer erfarenhet, var mer taggad och inte lika panikslagen, så nöjd med hur han hanterade allt. I'm sooo in love!! 

Survivor!

När jag var öppen 10 cm runt 11.00 tiden var värkarna så intensiva att jag höll på och tro att jag skulle dööö. Då blev jag ombedd att byta ställning från att halvligga till att sitta på huk i en obekväm trä pall. Det tyckte den nya sjuksköterskan var mycket bättre eftersom fostret kunde komma ut snabbare. Trots lustgasen var smärtan så intensiv, den där smärtan strax innan krystvärkarna, ni vet! Eller ja, ni som har fött,  vet! Det går inte att beskriva med ord tycker jag. När krystvärkarna smög fram straxt efter den värsta värken, trodde jag att jag skulle explodera - det tror man bara i och för sig.  Krystvärkar är en annan form av smärta. Kroppen klarar alltid av mer, mycket mer än vad man tror. Hörr ni det alla förstföderskor!!! Det gäller bara och lyssna på barnmorskan när man ska krysta och när man ska stanna.  Viktigt och följa denna instruktion om man inte vill spricka för mycket.  När bebisen och moder kakan slutligen kom ut kändes allt plötsligt lugnare. Min kropp kom dock i en chocktillstånd att jag darrade ett långt tag efteråt av allt tålamod jag fick behärska. Men tänk så värt det var allting :)

Den här förlossningen har faktiskt varit bättre än både mina två tidigare. Tror att det beror på mer mognad och erfarenhet. Mycket man hinner lära sig och vilken erfarenhet och självdisciplin man hinner utveckla som mamma till tre barn. Borde få lov och stå på jobb CV och värderas högt av varje arbetsgivare. Har faktiskt ändrat min inställning till smärta och hur jag ska hantera och överleva den. Ni vill nog slippa höra hur det gick för mig i min första förlossning. Panik, panik hela vägen. Denna gång var jag lugnare, mer koncentrerad på andningen och mer fokuserad på att föda naturligt - utan att utsätta min kropp för narkotiska och giftiga preparat - för skulle jag ta det så skulle ni bli riktigt besvikna, eller hur. Det strider emot hela mitt koncept ju.

Kort och gott! Jag är riktigt stolt över mig själv den här gången. Lyckades föda utan den där giftiga och bedrövliga bedövningssprutan - Epidural.  Jag sprack väldigt lite och slapp sy stygn. Strax innan midnatt den 15 januari kom lilla prinsessan ut. Precis då, tar barnmorskan fram en K-vitamin spruta rakt framför mitt ansikte och frågar om det är Ok om hon får injicera min ögonsten. Utan någon som helst info om inci. NEJ, tack - sa jag bestämd och artigt.  Är du säker på det fick jag höra några upprepade gånger. Typiskt! Nej tack sa jag! Inget mer gift åt folket. 

Sen måste jag påpeka, vilken lyx man får uppleva på privata BB Stockholm. Service på topp nivå och riktigt bra bemötande. Men fick ett rum på patienthotell som var för kall och blev dagen därpå sjuk. Inte precis vad jag hade förväntat mig mitt under alla eftervärkar. Men, men - efter svårigheter kommer alltid lättnader brukar jag tänka. Har hunnit och återhämta mig lite och redan börjat glömma allt lidande. För det är faktiskt så,  att oavsett hur mycket man än lider så är det värt varenda öre att få en bebis. Right?

Så himla fräsch och go mat de har på patienthotellet. Inte den där typiska sjukhus mat. Varje lunch och middag får man välja mellan tre olika hudvudrätter. Sååå himlans gott det var med såsen som inte bara var vanlig dillsås, utan innehöll även massor med goda räkor.


Hann inte ta kort på deras frukost Buffé. Oxå lyx. Här med en varm kopp fairtrade grön te.


Herr doktorn gör kontroll innan vi åker hem.

Adjööö Sjukhus. Dags och åka hem inför nya äventyr och utmaningar.

Ps. lite dålig bildkvalitet - Alla bilder är tagna med min Iphone.